Social ångest eller autism?

När liknande symtom kan ha olika orsaker – och kräver olika stöd

Att förstå vad som egentligen ligger bakom ett barns eller en tonårings svårigheter i sociala situationer är inte alltid enkelt. Många föräldrar undrar: Är det social ångest? Eller kanske autism? Eller båda?  Det är frågor vi ofta möter hos oss på Spektrum Psykiatri.

Autism och ångest är två olika diagnoser, men de har en hel del gemensamma drag. Det kan till exempel handla om att undvika ögonkontakt, känna sig obekväm i grupper, dra sig undan från andra eller att ha svårt för förändringar. Men det betyder inte att en person med autism automatiskt har ångest – och tvärtom. Här gäller det att vara noggrann, för annars riskerar vi att missa något viktigt.

Om ditt barn redan har fått autismdiagnos men fortfarande kämpar mycket med oro, nervositet eller undvikande – trots stöd och anpassningar – då kan det finnas en underliggande ångest som också behöver behandlas.

Det är extra vanligt att ungdomar med autism, särskilt tjejer, också har social ångest. Faktum är att upp till 30% av personer med autism lider av social fobi – men det är inte alltid så lätt att se skillnaden. Det som ser ut som autism kan i själva verket vara ångest – eller så handlar det om båda samtidigt.

Om skillnaden mellan "vanlig" ångest och ett ångestssyndrom.

Att skilja social ångest från autism kräver noggrann bedömning

Att ställa rätt diagnos handlar inte om att sätta en etikett – det handlar om att ge rätt hjälp. Om vi tror att allt handlar om autism, och missar en pågående ångestproblematik, då får barnet eller ungdomen inte det stöd de faktiskt behöver. Och tvärtom – om vi tror att det bara är ångest men det egentligen är autism som ligger bakom svårigheterna, då blir insatserna ofta felriktade. Det går inte att lösa detta med en snabb intervju eller några kryss i ett formulär. En grundlig bedömning krävs – där vi lyssnar, observerar och verkligen försöker förstå vad barnet upplever inifrån.

Social ångest kan drabba hårt – särskilt om ingen märker något

Pojkar och unga män är en särskilt utsatt grupp. Många lider i det tysta av social fobi, men får aldrig en korrekt diagnos eller behandling – ofta på grund av normer och förväntningar. Det kan leda till isolering, låg självkänsla och i värsta fall psykisk ohälsa som påverkar hela livet.

Oavsett om det handlar om autism, ångest eller båda – så förtjänar varje barn och ungdom att bli sedd som den individ de är. Två personer med samma diagnos kan ha helt olika behov och reagera på helt olika sätt. Därför är det så viktigt med en noggrann, personlig bedömning där barnets egen röst får höras.