Typer av ångestsyndrom

Olika former av ångest hos barn och ungdomar

Ångest kan ta sig olika uttryck hos barn och unga. Vad ångesten handlar om, och hur den märks i vardagen, varierar från barn till barn. Nedan beskrivs några vanliga former av ångest hos barn och ungdomar.

Specifik fobi

Barnet har en intensiv och överdriven rädsla för något specifikt, till exempel hundar, sprutor, kräkning, höjder eller vissa transporter. Rädslan leder ofta till undvikande eller starkt obehag vid exponering. Specifika fobier är vanliga och kan ibland vara ett tidigt tecken på ångestproblematik.

Separationsångest

Barnet blir mycket oroligt eller ledset vid separation från sina föräldrar eller andra viktiga vuxna. Det kan handla om rädsla för att något ska hända barnet själv eller föräldrarna när de är ifrån varandra. Ofta syns detta vid lämningar, vid läggning, skolstart eller när barnet ska sova borta. Barnet kan upplevas som klängigt eller ha svårt att vara själv.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

Barnet oroar sig för många olika saker samtidigt – till exempel skola, prestationer, framtiden, hälsa eller relationer. Ofta finns ett katastroftänkande och en ständig känsla av att ”något dåligt kommer att hända”. Barnet kan vara spänd, vaksam, perfektionistisk och ha svårt att slappna av, somna eller koncentrera sig.

Social ångest (social fobi)

Barnet känner stark rädsla för att bli bedömt, göra bort sig eller hamna i fokus. Det kan leda till att barnet undviker skolan, muntliga presentationer eller sociala situationer som att prata inför andra, beställa mat eller ställa frågor. Ofta finns kroppsliga symtom som rodnad, magont, illamående, svettning eller darrighet.

Läs mer om kopplingen mellan social fobi och autism.

Paniksyndrom

Barnet får plötsliga ångestattacker (panikattacker) med intensiv rädsla och starka kroppsliga symtom som hjärtklappning, andnöd, yrsel, bröstsmärta eller stickningar i kroppen. Attackerna är inte farliga, men upplevs ofta som mycket skrämmande. Rädsla för att få nya attacker kan leda till undvikande av vissa situationer.

Tvångssyndrom (OCD)

Barnet har återkommande tvångstankar som skapar stark ångest, till exempel rädsla för smitta, att något hemskt ska hända eller att saker måste vara ”helt rätt”. För att dämpa ångesten utför barnet tvångshandlingar eller ritualer, som överdriven handtvätt, kontrollbeteenden, räknande eller ordnande. Tvången tar ofta mycket tid och påverkar vardagsfunktionen.

Selektiv mutism

Barnet kan prata obehindrat hemma men inte i skolan eller andra sociala sammanhang. Det handlar inte om trots eller ovilja, utan om stark ångest som gör att talförmågan låser sig i vissa situationer.

När bör man söka hjälp?

Det är normalt att barn ibland känner oro eller rädsla. Men när ångesten blir stark, ihållande eller börjar påverka barnets vardag kan det vara viktigt att söka professionell hjälp.

Du bör överväga att ta kontakt om ångesten:

• gör att barnet ofta undviker skola, fritidsaktiviteter eller sociala sammanhang

• leder till återkommande magont, huvudvärk, sömnsvårigheter eller andra kroppsliga symtom

• begränsar barnets utveckling, självständighet eller livskvalitet

• tar mycket tid i anspråk, till exempel genom oro, tvångstankar eller ritualer

• orsakar stort lidande för barnet eller skapar stress i familjen

Tidigt stöd kan göra stor skillnad. Med rätt förståelse och insatser går det ofta att minska ångesten och hjälpa barnet att fungera bättre i vardagen. Om du är osäker på om ditt barns svårigheter är en del av en normal utvecklingsfas eller tecken på ett ångesttillstånd, kan det vara värdefullt att rådgöra med vårdpersonal för bedömning och vägledning.